By Bengt Östling
Svenska Yle
March 14th, 2019
Annie Tummino med sonen Enzo.
Ett barn, eller inget alls. Det är den ekonomiska realiteten för många familjer i New York. Nu behövs mer stöd till barnfamiljerna. Annars riskerar nativiteten bli alltför låg i USA.
Det är man enig om hemma hos sexåriga Enzo.
– Vi blir inte rika. Men vi behöver inte heller leva från en lönecheck till nästa.
Så sammanfattar Annie Tummino sin familjs ekonomiska situation. Hon är mamma till Enzo och bibliotekarie i Queens College.
Enzos pappa, läraren Meir Hamilton är enig.
Familjen har flyttat till sin nya bostad i Queens för två år sedan. Den är stor, men dyr. De vill ändå bo i New York. Det är en mer stimulerande miljö för både dem – och för Enzo.
Fler barn ekonomiskt omöjligt
Det här är antagligen en ganska typisk ettbarnsfamilj i New York.
Fler än ett barn är för många en ekonomisk omöjlighet i New York. Där får man numera några veckor betald mammaledighet, men det är bara i den här delstaten. USA är ett land där samhället inte ger just något stöd till barnfamiljer.
Vi besöker familjen Tummino-Hamilton en söndagsförmiddag. Det är den enda dagen i veckan då man har tid att umgås och slappa tillsammans.
Det är Meirs tur att stå i köket och laga lunch. Det verkar han göra ganska ofta, så det är inte fråga om någon jämställdhetskuliss som visas upp för Yles utsända.
Sexåriga Enzo gör det han gillar bäst, att teckna. Väggarna i vardagsrummet är fulla av hans teckningar och fler finns i hans eget rum.
Annie Tummino, Meir Hamilton och Enzo. Bild: Bengt Östling/Yle
Hyresreglerad lägenhet – därför inte mer än 2400 dollar
Familjen bor i Jackson Heights i Queens. Lägenheten är ljus och öppen, i motsats till många andra. Det finns fönster i alla rum och åt flera håll.
Så är det inte alltid i amerikanska höghushem. Lägenheterna brukar vara långsmala med fönster utåt i båda ändar. Kök och toalett brukar finnas i mitten, eventuellt med en glugg mot en tegelvägg.
Fönstren här vetter mot en innergård som inte ser ut att ha prioriteras i det här hyreshuset. Men grannhuset har ägarbostäder och där finns en större mer grönskande innergård som syns över taggtrådsstängslen.
Familjen bor i en bostad på andra våningen. Den kostar 2400 dollar i månaden. För New York är det acceptabelt. Lägenheten är hyresreglerad, så hyran kan inte stiga oplanerat mycket.
Lägenheten är sliten på sina ställen, men den är rymlig och ljus i ett lugnt kvarter. Tunnelbanestationer och service finns i närheten.
Annie visar mig runt, ett stort vardagsrum med matbord, två sovrum och mycket plats för sonen att röra sig. Köket är också relativt rymligt, med mycket skåputrymme.
Offentliga jobb ger trygghet
Annie jobbar i närheten av hemmet, som bibliotekarie/arkivchef på universitetsfilialen i Queens College.
Meir jobbar som speciallärare i historia. Skolan ligger i Brooklyn. Det betyder en arbetsresa på en timme med tunnelbanan, åt vardera hållet.
Båda är glada över sina heltidsjobb inom den offentliga sektorn.
Det ger många fördelar: betald hälsovård, möjlighet till pension. Det kommer inte automatiskt för alla i amerikanskt arbetsliv. Och eftersom båda jobbar i skolor: längre semester.
Annie jobbade länge som halvtidsanställd och uppskattar förändringen.
Kostnader förr och nu
Bland annat slipper man nu betala 800 dollar i månaden för hälsovårdsförsäkringen. När Enzo blev tillräckligt gammal kunde han också börja i kommunal förskola.
Därmed slipper familjen kostnader på över tusen dollar i månaden för privat dagvård. Det ger lite mer spelrum.
– Jag tror faktiskt vi kunde använda betydligt mer pengar än vi har, säger Annie Tummino. På hennes önskelista finns fri hälsovård som en allmän rättighet och inte som nu, knutet till arbetsgivaren, så att en del har det och andra inte.
Redan som små lär sig barnen i USA prestera mycket, på en gång. Bild: Bengt Östling/Yle
Framtidens kostnader
Kortare arbetstider skulle vara till stor hjälp för att slippa stressen som hela tiden gnager på familjelivet.
Mer högklassig barndagvård som är gratis eller subventioneras skulle också sitta fint. Sådana förmåner skulle hjälpa många mänskor.
Annies man instämmer. Familjen betalar fortfarande för dagvården efter förskolan för sonen. Många föräldrar jobbar långa dagar och det behövs program för barnen efter skoltid.
Här är det inte fråga om att barnen skulle gå hem ensamma från skolan. Någon ska hämta och lämna. Den delen kan bli kostsam i amerikanska barnfamiljer, säger Meir.
Ersättning för barnvård i allmänhet är också ett förslag från den demokratiska presidentkandidaten Elizabeth Warren. Det skulle hjälpa många barnfamiljer då det gäller barnens program före och efter skolan.
Fattigdom syns i skolorna
Meir är alltså historielärare för barn med specialbehov, i en skola där man också ser tecken på fattigdomen.
Men det är fråga om en skola där man tar emot barn bara med tillräckligt höga betyg. Man ser därför inte så mycket av barnfamiljernas utsatta ekonomiska läge.
Många skolor utesluter de fattigare barnen, förklarar Meir. Men det finns några barn som Meir tänker på och försöker hjälpa under deras skoltid.
Han berättar om en invandrad pojke från Mexico vars pappa skadades i en arbetsolycka och nu hotas av både avsked och vräkning från arbetsgivarens bostad.
Hela familjen på fem barn bor i en etta. Då kan man inte koncentrera sig på skolgången. Föräldrarna behöver också pojkens hjälp med praktiska saker, eftersom de inte pratar engelska.
Barn i Brooklyn. Bild: Bengt Östling/Yle
Ekonomi samtalsämne också bland akademiker
– När jag ser allt det i min skola, som är välutrustad, kan jag bara föreställa mig hur det ser ut i andra skolor i New York, noterar Meir.
I och med den berättelsen kan man också konstatera att paret Tummino-Hamilton har det förhållandevis bra. Men ekonomi är ändå ett ständigt samtalsämne. Inte heller den akademiskt utbildade medelklassen har det fett i New York.
Annie Tumino och Meir Hamilton jobbar båda i det offentligas tjänst. Det har sina fördelar och nackdelar. Det ger hälsovård och pensionen inbetald för båda.
Många äktenskap hålls annars ihop mest för att den ena partens arbetsgivare garanterar hälsovård åt hela familjen.
Meir som är lärare har också en lång semester som inte alls är vanligt i USA. Tidvis har han jobbat extra på sommaren. Annie har för första gången kunnat utveckla sin karriär.
Ett barn räcker
Två sovrum och ett stort vardagsrum. Det ger möjlighet också för sonen Enzo att ha ett eget, stort rum.
Det står en våningssäng i sexåringens rum och det skulle finnas plats. Men det ska inte komma några småsyskon. Det beslutet har fötts nästan av sig själv, förstår man på Annie och Meir.
– Det fanns definitivt en tid då jag planerade att ha två barn. Syskon kändes som en god idé, men det blev allt mer uppenbart att det redan är ett stort projekt att klara vardagen med endast ett barn, säger Annie.
Det gällde i synnerhet de första åren, då det ibland kändes som om man skulle drunkna. Tanken på att gå igenom det igen kändes alltför svår för mig. Vi har vant oss vid tanken på att det bara blev ett barn, förklarar Annie.
– Jag minns att vi definitivt drömde om att ha två barn, instämmer Meir. Men Enzo var ett svårt barn, så det förändrade våra planer, säger Meir
Nu får Enzo deras fulla uppmärksamhet. Och när mamma försiktigt frågar om han vill ha ett litet syskon, så verkar han inte speciellt intresserad.
Annie och Meir har rotat sig i New York och har inga planer på att flytta från lägenheten – eller från den här staden. De ser de stora inkomstskillnaderna som syns speciellt i Manhattan.
Jennifer Sunderland Bild: Bengt Östling/Yle
“Alla måste söka sina egna lösningar”
– Det är svårt. Alla måste söka sina egna lösningar för att komma undan ekonomisk nöd och ge sina barn ett bra liv.
Det bekräftar Jennifer Sunderland, aktivist i Redstockings, en feministisk rödstrumpeförening i New York.
Hon jobbar som dagsvårdspedagog men upptäckte att hennes lön var bland de lägsta i USA. Den räckte inte till för att sätta egna barn i dagis. Dagisavgifterna kan bli lika höga som collegeavgifterna senare.
Jennifer fick undantagstillstånd och sonen fick gå gratis. I andra fall vet hon om mammor som har jobbat gratis för sina barns dagis- och skolgång.
– Vi måste göra det vi kan, säger Jennifer. Ibland måste barnen placeras i osäkra dagis. Eller så blir du beroende av din familj, de äldre kvinnorna i släkten, som kan ta hand om barnen. Det är kvinnorna som får ta ansvaret.
Mycket hänger på kvinnorna i USAs barnfamiljer. Bild: Bengt Östling/Yle
“Barnvänligt USA? Ja, men på föräldrarnas ansvar”
Men är då USA ett barnvänligt samhälle?
– Det är barnvänligt i ord, men inte i handling, säger Jennifer Sunderland. Allt som har att göra med att ha barn faller på föräldrarnas skuldror.
Det samma säger författaren Jenny Brown som har skrivit en bok om fördslostrejk. Och detsamma säger Annie Tummino.
Barnen är personliga val, som föräldrarna har gjort. Samhället vill inte ta ansvaret, men går det fel är det föräldrarna som får skulden.
Man tänker inte på att samhälleligt stöd skulle löna sig så att barnen växer upp till ansvarsfulla medborgare.
– Här finns helt enkelt inte tanken på att det kunde vara ekonomiskt lönsamt att understöda barn och deras familjer, att det ger återbäring i framtiden att ha stött barnens uppväxt, säger Jennifer Sunderland.
Här går barnen sällan ensamma. FN-byggnaden i bakgrunden Bild: Bengt Östling/Yle
Födslostrejken har redan börjat
Födslostrejken har redan börjat och barnen blir allt färre i USA, säger Jennifer Sunderland. Kvinnorna har aktivt beslutat att ha färre eller inga barn alls, på grund av de dåliga villkoren.
Nu kan kvinnorörelsen gå ut och kräva bättre villkor och använda det som verktyg för kvinnornas solidaritet.
Men av nuvarande politiker är det visst bara Bernie Sanders som aktivt pratar om de här sakerna, säger Jennifer Sunderland. Republikanerna har också introducerat ett förslag om föräldraledighet. Men pengarna skulle tas från kommande pensioner.
